Igår var en tung dag för mig o min familj, min "extra mormor" valde att somna in och jag kan nog inte riktigt greppa det! Men samtidigt fick hon uppleva hela 90 år och vad vore konstigt om inte kroppen sa ifrån då. Men man har otroligt många minnen som alltid kommer finnas kvar och jag är så glad och tacksam att vi fick träffa henne en sista gång i lördags, det ger mig frid i hjärtat också.
Tänk om man själv får uppleva hela 90 år då skulle jag hoppa högt av glädje, och man blir påmind om att faktiskt leva denna dag precis som det vore min sista, för man blir inte lyckligare för att man tänker att det där vill jag göra sen eller samlar pengar på hög för att det kan vara bra o ha!
Dear God, take her in your arms and be always with her.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar